Dagens skada

Här kommer ett inlägg från Nissarnas matte, Sabina
Ibland undrar jag varför jag skaffade Greyhounds. De måste vara de mest ömtåliga hundar som finns eller kanske mest skadebenägna. Det går inte en dag utan att det uppstår blodvite av en eller annan anledning. Givetvis förstår jag också att det blir många skrapsår, brutna ben, krockar med saker, bitsår och så vidare, när man jagar fram i tillvaron i närmare 70 knyck.
Men varför skall alltid mina hundar drabbas.
Igår när vi var i rastgården så sprang hundarna och 'lekte'. Lennart var fullt upptagen med att jaga efter Nisse och ser inte ett träbord som är utställt mitt i rastgården förrän, ja det är försent. Han försöker hoppa undan i sista stund men får ändå halva bakbenet uppskrapat av träbänken.
Så resten av kvällen haltade han runt och hade ont i sitt bakben. Dessutom hade han skrapat upp de övre trampdynorna på båda frambenen. Och ja, jag förstår att det blir en stor friktion och förslitningsskador när man ska gå från 0 - 70 på tre kliv... Men ibland önskar man ju att de kunde ta det lite lugnare.
Idag var det Nisses tur. När vi kommer hem så ser jag att hela hans vänstra framtass är alldeles blodig. Han har antagligen sprungit på något vasst och fått ett stort sår i trampdynan. Och jag som har gått hela veckan och plockat upp stenar i rastgården för att försöka minimera skadorna.

Men om vi bortser från veterinärkostnader som vida överskrider mitt klädkonto, så älskar jag mina tokstollar!
Ikväll blir det fotboll Sverige-Portugal på Glorias i Lund
Ha en skön helg
Sabina