Med Matte på jobbet

Upp i ottan!




Ut och kissa och in i bilen.



Numera sitter vi säkert. Matte fick jättefina hundgrindar i födelsedagspresent från sina syskon och föräldrar. Enda felet är väl att hon, Matte alltså, skulle ha köpt en större bil till oss.

Jag får knappt plats!!

När de kollar på mig så försöker jag att se extra lidande ut. Så här...

Lennart fjäskar och ligger jättefint på sin sida. Bara för att Lillfjanten behöver så himla liten plats så innebär det inte att en stor, ståtlig och vacker Greyhound som jag ska nöja mig med en mikroskopisk yta i bilen!!

Jag har förresten startat en fackförening för hundars rätt i samhället. Lillkräket vägrar att gå med. (Fast jag ska erkänna att jag har börjat att gilla honom lite. Häromdagen fick jag åka själv med Husse till jobbet, det kändes lite konstigt. När Lennart kom tillbaka från Veterinären, blev jag jätteglad...)

Fast jag skulle ju berätta om hur det är att vara med Matte på jobbet.
Det kan sammanfattas med ett enda ord : Trångt!
In i bilen, åka, åka, åka, sitta ensamma i bilen, åka, åka, åka, komma hem

Undrar egentligen vad hon håller på med?
Kan någon förklara det för mig?

Fast det verkar vara ganska bra, för hon har råd att köpa tuggben, mat och godisar till mig. Det är bra! På tal om godis, Lillfjanten gör en massa konster för att få sitt godis, han borde göra som jag, jag vägrar att göra någonting, låtsas bara att jag inte fattar, men det lönar sig: jag får lika mycket godis som han :)

Nisse