Syskon, Kusiner och en återkomst

I helgen åkte vi till Tranås för att fira Morfars 75-årsdag
På vägen stannade vi till i Landskrona för att träffa Jeanette och kompisarna Baloo, Itas och Sessan - numera kallad Skriket
Sessan kom ihåg att jag var ett jättestort och läskigt monster, så så fort jag tittade på henne så skrek hon av skräck. Lite lustigt att någon kan vara rädd för mig =)
Här lekar jag med Lillmatte, Matte och Sessan
Sedan blev jag så här trött...

Vidare i bilen till Tranås. På kvällen var vi framme och här väntade Mattes syskon och min kusin, lille Tennis.
Kusiner i samspråk på kudden

Undrar vad Tennis tänker på?

Observera Tennis ärr på nosen. Det är Nisse som har bitit honom. Tennis är lite rädd för stora gula hundar. Han är ganska rolig, för han är så liten. Jag puttade på honom med ena tassen, då trillade han in i en blomsterrabatt och blev alldeles jordig. Då skrattade alla Människor, men Tennis såg lite förnärmad ut.

Släcker törsten på skogspromenaden

Vi firade att Morfar fyllde 75 år. Det blev överraskningsutflykt till Visingsö med nästan alla barn, barnbarn och hundar. Då blev Morfar glad, särskilt glad blev han över kameran som han fick.

Vi hittade ett jättebra fält vid en borgruin, där fick jag springa några varv.

Finn två fel?!

Familjens två yngsta kusiner

Mysigt

Matte tittar på en rolig bild på en rolig bild...

Här är min syster Molly Maroon med nr 3

Lördag morgon, upp tidigt för vidare färd till årest första tävling i Simrishamn. Jag fick snällt vänta i bilen medans Människorna var funktionärer och handlers åt andra hundar.

Matte är handler åt Kimchis Moster, Irish Flirt

När tävlingen var slut fick jag prova att starta från boxen. Harmaskinen hade blivit trött av allt tävlande så Matte tog fram den där kaninen som luktar så gott. Jag fick springa genom startboxen medans Husse sprang före med kaninen i ett snöre.

Andra gången jag skulle ta kaninen så släppte Matte in mig i boxen och jag sprang framåt som vanligt. PANG! Vem hade satt en grind för boxöppningen? Det gjorde jätteont i mitt huvud så jag hoppade baklänges ut genom boxen igen. Då satte Matte in mig försiktigt och stänge dörren bakom mig. Sedan öppnades dörren med ett brak och jag kunde springa efter Husse och kaninen. Vi gjorde det en gång till och då kom jag ihåg att det var en dörr som jag inte skulle springa in i.

Nisse kom till banan med sin nya familj, han såg rätt mager ut. Vi hade inte riktigt tid att hälsa på varandra för haren var inom syn- och hörhåll.

Efter ett tag får Nisse hoppa in i vår bil och följa med oss hem igen. Konstigt, kan inte Människorna bestämma sig hur det ska vara, jag som just hade vant mig vid att Nisse inte bor här längre. Jag hörde visserligen Matte prata i telefon igår kväll och då sa hon att Nisse skulle få komma hem till oss igen.
Jag bryr mig inte så mycket om honom, han kanske inte biter mig då.

Lennart